ÅRETS VISDOMSORD - läs, fundera, fatta!
Ur Dagens Nyheter ( http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=523663&previousRenderType=3 )
"Den förra moderata riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra bad i onödan om ursäkt när hon i valrörelsen för snart åtta år sedan hävdade att stockholmare var smartare än lantisar. Formuleringen må ha varit provokativ, men statistiken från Pliktverkets intelligensprov vid mönstringen för värnplikten under de senaste tjugo åren visar att hon hade mer rätt än hon kanske själv trodde.
Där presterar 18-åringar som vuxit upp i landets storstadsområden klart bättre resultat än sina jämnåriga från övriga Sverige. I toppen på listan över landets 290 kommuner ligger pojkarna från Danderyd, Lidingö och Täby, i botten de från Överkalix, Haparanda och Ljusnarsberg.
Den här delen av mönstringsstatistiken har tidigare inte väckt någon uppmärksamhet, främst för att skillnaderna mellan olika delar av landet varit så små och så slumpmässiga att de saknat intresse. Under 1980-talet kom de första tecknen på en tilltagande spridning och nu har gapen mellan de bästa och sämsta områdena vuxit sig så stora att de snart torde te sig politiskt obehagliga.
Intelligensproven redovisas i en niogradig skala och speglas i Bellkurvans profil: de låga och höga extremvärdena ligger i kanterna och huvuddelen av resultaten följer klockformen. I genomsnitt över de senaste tjugo åren når bara en tredjedel av kommunerna fem poäng eller mer.
Procentuellt rör det sig alltså om betydande skillnader, men därtill kommer att tendensen i många kommuner förefaller nedåtriktad, särskilt då på den sämre halvan. Vid mönstringen 1983 och 2004 noterade pojkarna från Danderyd ett genomsnitt på 6,25 respektive 6,39 medan motsvarande siffror för Överkalix slutade på 4,65 respektive 3,17. Variationerna mellan årskullarna är dock på många håll stora och speglar rimligen variationer i skolans kvalitet.
Bland de trettio bästa kommunerna kommer hela tio från Stockholmsområdet, tolv om även Uppsala och Knivsta räknas med. Utöver landets absoluta topptrio Danderyd, Lidingö och Täby platsar också Sollentuna, Nacka, Järfälla, Stockholm, Ekerö, Vallentuna och Österåker. I Göteborgsområdet finns sex kommuner - Kungsbacka, Lerum, Härryda, Partille, Alingsås och Mölndal - och runt Malmö fyra, Lund, Lomma, Vellinge och Staffans-torp. I motsats till Stockholm saknas övriga storstäder på topplistan: Göteborg ligger på den övre halvan medan Malmö fastnat långt ner på den nedre.
I övrigt är det universitetsstäder och kringliggande kommuner som kvalar in, exempelvis Umeå som dragit med sig både Robertsfors, Skellefteå och Örnsköldsvik. Men universitet i närheten hjälper inte alltid: avståndet mellan Linköpings genomsnitt på 5,35 och den jämnstora grannstaden Norrköpings 4,84 framstår som förvånande stort.
Bland de tio procent sämsta är glesbygd, hög arbetslöshet, höga ohälsotal och hög andel invandrare gemensamma drag. Flertalet kommuner ligger i Norrland, Värmland och Dalarna, men där finns också industrikommuner som Södertälje, Surahammar, Bromölla och Bjuv.
På så vis speglar Pliktverkets mätningar också landets politiska och sociala klyvnad i ett Bidrags-Sverige och ett Tillväxt-Sverige. De tio procent bästa kommunerna har - med undantag för de i Norrland - landets lägsta ohälsotal medan de sämsta återfinns i ohälostatistikens topp. I de sistnämnda har också socialdemokraterna en extremt stark ställning: egen majoritet i flertalet kommuner och tillsammans med vänsterpartiet i alla utom Tomelilla.
I Norrlandskommunerna på topplistan har socialdemokraterna samma starka grepp som i resten av regionen, dock med undantag för centerledaren Maud Olofssons hemort Robertsfors. I övriga delar är bilden mer spretig, men generellt ligger socialdemokraternas valsiffror lägre än riksgenomsnittet i Tillväxt-Sverige och de borgerligas högre. Om Bidrags-Sverige är rött så tonar Tillväxt-Sverige i blått.
Var finns då förklaringen till dessa växande skillnader mellan landets kommuner? Att graden av begåvning numera följer kommungränserna? Knappast, ingenting talar för att ungdomar i Överkalix och Södertälje på senare år skulle ha blivit dummare än sina jämnåriga i Danderyd och Lund, även om det ser så ut statistiken.
Närmare till hands ligger skillnader i lokala kulturer, i de förväntningar på framtiden som det omkringliggande samhället upplevs erbjuda både invandrare i andra generationen och infödda svenskar. Svag arbetsmarknad, hög arbetslöshet och höga ohälsotal följs åt, driver en nedåtriktad spiral som drabbar de unga och som skolan uppenbarligen inte förmår vända. I Pliktverkets statistik finns facit av trettio års ständigt reformerande av skolan.
För socialdemokraterna finns goda skäl att bekymra sig. De får Bidrags-Sveriges röster, javisst, men till priset av allt fler ungdomar med klena betyg och sviktande intellektuell kapacitet."
"Den förra moderata riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra bad i onödan om ursäkt när hon i valrörelsen för snart åtta år sedan hävdade att stockholmare var smartare än lantisar. Formuleringen må ha varit provokativ, men statistiken från Pliktverkets intelligensprov vid mönstringen för värnplikten under de senaste tjugo åren visar att hon hade mer rätt än hon kanske själv trodde.
Där presterar 18-åringar som vuxit upp i landets storstadsområden klart bättre resultat än sina jämnåriga från övriga Sverige. I toppen på listan över landets 290 kommuner ligger pojkarna från Danderyd, Lidingö och Täby, i botten de från Överkalix, Haparanda och Ljusnarsberg.
Den här delen av mönstringsstatistiken har tidigare inte väckt någon uppmärksamhet, främst för att skillnaderna mellan olika delar av landet varit så små och så slumpmässiga att de saknat intresse. Under 1980-talet kom de första tecknen på en tilltagande spridning och nu har gapen mellan de bästa och sämsta områdena vuxit sig så stora att de snart torde te sig politiskt obehagliga.
Intelligensproven redovisas i en niogradig skala och speglas i Bellkurvans profil: de låga och höga extremvärdena ligger i kanterna och huvuddelen av resultaten följer klockformen. I genomsnitt över de senaste tjugo åren når bara en tredjedel av kommunerna fem poäng eller mer.
Procentuellt rör det sig alltså om betydande skillnader, men därtill kommer att tendensen i många kommuner förefaller nedåtriktad, särskilt då på den sämre halvan. Vid mönstringen 1983 och 2004 noterade pojkarna från Danderyd ett genomsnitt på 6,25 respektive 6,39 medan motsvarande siffror för Överkalix slutade på 4,65 respektive 3,17. Variationerna mellan årskullarna är dock på många håll stora och speglar rimligen variationer i skolans kvalitet.
Bland de trettio bästa kommunerna kommer hela tio från Stockholmsområdet, tolv om även Uppsala och Knivsta räknas med. Utöver landets absoluta topptrio Danderyd, Lidingö och Täby platsar också Sollentuna, Nacka, Järfälla, Stockholm, Ekerö, Vallentuna och Österåker. I Göteborgsområdet finns sex kommuner - Kungsbacka, Lerum, Härryda, Partille, Alingsås och Mölndal - och runt Malmö fyra, Lund, Lomma, Vellinge och Staffans-torp. I motsats till Stockholm saknas övriga storstäder på topplistan: Göteborg ligger på den övre halvan medan Malmö fastnat långt ner på den nedre.
I övrigt är det universitetsstäder och kringliggande kommuner som kvalar in, exempelvis Umeå som dragit med sig både Robertsfors, Skellefteå och Örnsköldsvik. Men universitet i närheten hjälper inte alltid: avståndet mellan Linköpings genomsnitt på 5,35 och den jämnstora grannstaden Norrköpings 4,84 framstår som förvånande stort.
Bland de tio procent sämsta är glesbygd, hög arbetslöshet, höga ohälsotal och hög andel invandrare gemensamma drag. Flertalet kommuner ligger i Norrland, Värmland och Dalarna, men där finns också industrikommuner som Södertälje, Surahammar, Bromölla och Bjuv.
På så vis speglar Pliktverkets mätningar också landets politiska och sociala klyvnad i ett Bidrags-Sverige och ett Tillväxt-Sverige. De tio procent bästa kommunerna har - med undantag för de i Norrland - landets lägsta ohälsotal medan de sämsta återfinns i ohälostatistikens topp. I de sistnämnda har också socialdemokraterna en extremt stark ställning: egen majoritet i flertalet kommuner och tillsammans med vänsterpartiet i alla utom Tomelilla.
I Norrlandskommunerna på topplistan har socialdemokraterna samma starka grepp som i resten av regionen, dock med undantag för centerledaren Maud Olofssons hemort Robertsfors. I övriga delar är bilden mer spretig, men generellt ligger socialdemokraternas valsiffror lägre än riksgenomsnittet i Tillväxt-Sverige och de borgerligas högre. Om Bidrags-Sverige är rött så tonar Tillväxt-Sverige i blått.
Var finns då förklaringen till dessa växande skillnader mellan landets kommuner? Att graden av begåvning numera följer kommungränserna? Knappast, ingenting talar för att ungdomar i Överkalix och Södertälje på senare år skulle ha blivit dummare än sina jämnåriga i Danderyd och Lund, även om det ser så ut statistiken.
Närmare till hands ligger skillnader i lokala kulturer, i de förväntningar på framtiden som det omkringliggande samhället upplevs erbjuda både invandrare i andra generationen och infödda svenskar. Svag arbetsmarknad, hög arbetslöshet och höga ohälsotal följs åt, driver en nedåtriktad spiral som drabbar de unga och som skolan uppenbarligen inte förmår vända. I Pliktverkets statistik finns facit av trettio års ständigt reformerande av skolan.
För socialdemokraterna finns goda skäl att bekymra sig. De får Bidrags-Sveriges röster, javisst, men till priset av allt fler ungdomar med klena betyg och sviktande intellektuell kapacitet."