ett litet inlägg...
.....som inte innehåller så mycket.... är i en liten fas nu.... som är lite jobbig och revolutionerande. jag vill så mkt men det händer fan inget..... skit.
men snart äre igång... sbart, snart, snart.....
jag älskar:
pappa. han har gjort mig till den jag är.
mamma. världens mest omtänksamma människa. ställer alltid, alltid upp!
johan. han är min bror... han är väldigt speciell för mig.
robin. han är också min bror. har alltid betytt mycket, kommer alltid göra
new york. alla höga hus... helt fascinerande.. mångfalden.. allt!
USA i allmänhet. filosofin, självförtroendet och entreprenörandan i det landet är otroligt icg oslagbart!
åka bräda/skidor. allt utför är kul... snowboard = frihet och attityd!
köra bil. ÄLSKAR att köra bil! vet inte varför...
brottning. jag älskar att brottas. lyft å slå VBK!
jag älskar faktiskt inte så mycket.. jag är likgiltig inför det mesta... men det jag älskar, det älskar jag ordentligt. jag älskar egenbtligen det mesta! eller jag tror iaf det... men det gör jag inte, jag är bara öppensinnad och fördomsfri inför mycket. eller kanske inte fördomsfri (fan heller, hehe) men jag är ger ändå allt och alla en chans. det heter naivitet på ett annat språk, vilket inte alltid är en bra egenskap. men men.
men nån sa nåt bra häromdan. - många är rädda för att ha ont därför man har inte varit med om en stor sorg tidigare. man har inte insett att det går att bearbeta sorgen.. och man har inte insett hur det är att komma över sorgen och känna hopp igen! eller nåt liknande... läste det på aftonbladet häromdagen, fan att jag inte sparade det!